Pennkjol och cykel

Eyeliner var inga bekymmer och läppstift kladdade aldrig. Det var det där med vad som kommer ur andra öppningar. Och framstjärten var ju faktiskt inte så lättdefinierad som man kunde tro. Singularis bestämd form, javisst, men i själva verket var det ju två stjärtar fram och en bak, eller en i mitten och... ja, ni hör ju själva. Det här med cykeln var också svårt med pennkjol. Inte trampcykel utan den där kvinnliga cykeln, den som följer månvarven som indianerna säger. Men om man håller en vinare i handen kan man gå som dam; att man spillt vitt och rött och inte lämnat osnyggt på damrummet. Den gröna buteljen matchar nagellacket också. Snyggt. Och det är ju viktigast. Leende kärlek, bara.

Bild: Lotta Gustafsson
Text: Carina Svensson