Han var stor.
Svartvit.
Grotesk.
Precis som hon önskat.
Hon ville själv kontrastera.
Färgstark.
Smal och snygg.
Silvertejpen höll honom på plats.
Det lilla livet.
Bild: Lotta Gustafsson
Text: Carina Svensson
Collage av Lotta Gustafsson, texter av Carina Svensson. Tack till Anna-Karin Granberg för hennes hjälp med sidan.
Han var stor.
Svartvit.
Grotesk.
Precis som hon önskat.
Hon ville själv kontrastera.
Färgstark.
Smal och snygg.
Silvertejpen höll honom på plats.
Det lilla livet.
Bild: Lotta Gustafsson
Text: Carina Svensson
Den Andra Kvinnan.
Vilken jävel.
Bara bussen kom skulle hon ta tillbaka armbandet med berlockerna.
Vigselringen var det samma.
Men Tro, Hopp & Kärlek skulle hon fasen inte ha.
Bild: Lotta Gustafsson
Text: Carina Svensson
Mormor lärde henne sticka.
Så läste hon om Oidipus för henne.
Men det där att gifta sig med mamma
och döda pappa
och sticka ut sina ögon föll henne inte in.
Hon beslöt att vända på allt.
Vändsticka, sa mormor.
Rundsticka, svarade hon,
och så skrattade de tills de kissade på både sig och dem.
Det var alltid roligt hos mormor.
Bild: Lotta Gustafsson
Text: Carina Svensson
"Pennan kan man ha till annat. Papperet är bra att ha efteråt.
Men det där feta tangentbordet, vad i helvete kan man göra med det?"
"Ja, jag vet, men jag tänker verkligen inte säga. Förresten gillar han inte rött. "
"Du är ju bara avundsjuk."
"Ja."
Bild: Lotta Gustafsson
Text: Carina Svensson
Lite suddig i känslan.
Darrande het.
Uppblåsbar stod det.
Äkta hår.
Nog fan var det det.
Fast det sa han inte.
Han svor aldrig.
Han sa: Jäsingen!
Äkta hår.
Hår.
Ja,
visst satan...
Bild: Lotta Gustafsson
Text: Carina Svensson
Gameboy är en gammal grej.
Min brorsas batteri räckte från julafton till menlösa barns dag.
Men så var han trådlös också.
Bild: Lotta Gustafsson
Text: Carina Svensson
Parapsykologiska fenomen var väl att ta i, det kunde gott kallas vanlig fantasi. Livet blev i alla händelser så mycket rikare när han släppte loss. Snart skulle gubben från Kolsva levitera också. Tänk så förvånad han skulle bli. Nästan mörkt, nästan mörkt, skulle han få sjunga. Gubbjäveln.
Bild: Lotta Gustafsson
Text: Carina Svensson
Hon sa att vi bråddes på både mamma och pappa. Att jag skulle passa mig noga för jag hade fått pappas näsa. Att jag skulle bli hårig och fet och alkoholiserad. Hon berättade att pojkar blir som sina fäder och att öronen och näsan växer hela livet. Mina örsnibbar hade jag också fått från pappa. De skulle räcka ner till knäna när jag var gammal. Jag frågade vem hon bråddes på. Vem tror du, idiot, sa hon och log.
Bild: Lotta Gustafsson
Text: Carina Svensson
Fredagsmyset urartade sällan men kvällen blev ibland mer kryddad än dillchipsen. Traditionen bjöd "Charader och Canasta". Så hade det alltid varit. Den här decemberkvällen var han uppspelt av en ny idé. Han såg med sängkammarblick på henne och sa: "Sätt på tv:n. Sätt på tv:n."
Bild: Lotta Gustafsson
Text: Carina Svensson
Hon hade sagt honom att det var fint att han var lika vacker som Peter Schildt, att han klädde i pipa och kofta. Men hans litterära bildning lämnade mycket övrigt att önska. Hon visste att han trots sitt samlade yttre var hetlevrad och lysten. Det gjorde att hon beslöt sig för att råda bot på hans tillkortakommanden. Han var tvungen att läsa alla böcker som dolde henne innan han fick mer. Efter en vecka hade han blottat hennes mun. Det skulle dröja Strindbergs samlade och Utvandrarsviten innan han fick ana hennes bröst. Vad Kameliadamen täckte vågade han inte ens tänka på. Istället stavade han sig vidare genom Porten kallas trång. Arbetarförfattare fick en ny innebörd.
Bild: Lotta Gustafsson
Text: Carina Svensson
Sin egen lyckas smed.Tiden är ur led.Egen härd är guld värd.Smid plogen till svärd.Saligare att giva än att taga.Älska och aga.Aviga och räta.Saffransfläta.Sticka sticka liten flicka.Bara stå och aldrig vicka.Fast i blick och dallersjäl.Sticka fienden ihjäl.
Bild: Lotta GustafssonText: Carina Svensson
Han hade kladdat så mycket i boken att den blev en profetia.Utan att han anat det hade han spillt så ett C försvann.
I ett enda handgrepp hade han formulerat titeln
"..onan, barbaren".
När han såg det blev han rörd till tårar.
Lycklig.
Bild: Lotta Gustafsson
Text: Carina Svensson
Mammas tunga var vass. Men det var min också. Jag hade läst X & Y i Svenska Mad så jag visste redan att det går många varv innan någon av oss slutligen ligger strimlad. Så här långt var hennes fingertoppar mina. Hon låtsades som ingenting, nynnade på Dark Lady med Cher. Jag hade alltid trott att det var en man som sjöng den. Nu skulle hon få betala för det. Också. Och jag tänkte verkligen le ända in i döden.
Bild: Lotta Gustafsson
Text: Carina Svensson
i mitt dockhus
i mitt kök
arbetsljus och
hemmastök
mammas lilla piga
feja på och niga
går till bänken
hämtar kniven
lilla mamma
efterbliven
kastar huvud
av och an
lilla tösen tar omhand
öga öga näsa mun
där går vägen
ner till brunn
Bild:Lotta Gustafsson
Text:Carina Svensson
Hon hade fått till frisyren och läppstiftet var perfekt. Nu var bara frågan hur själva libretton skulle börja. Jag vill inte döööö, lät så plumpt. Å andra sidan: Jag vill bara inte leeeeva, lät ju inte heller riktigt säljande. Så tänkte hon att man kunde göra en balett istället för en opera. Pjäsen fanns ju redan, och boken. Eller kanske hon skulle försöka sig på en installation? Hon gick ut och övade lite bakom knuten. Tyvärr tänkte hon inte på att hon var allergisk. Hon nös plötsligt och råkade sparka till mjölkpallen. Men det hade nog inte blivit så bra ändå. Hon hade ingen talang för det där med uppträdande. Gjorde sig bäst i charken. Död i skönhet.
Bild: Lotta Gustafsson
Text: Carina Svensson
Hon visste att "mmm" skulle betyda att man mådde bra.
"Mmmmm.."
Men läppslutning var ologiskt i hennes värld.
Hon föredrog öppna spjäll.
"Titta in i min lilla kajuta", brukade hon sjunga.
Hon höll korgen på sniskan, lite ledigt, för att visa att hon redan fått den.
Fräsch som en nyponros och öppen för alla förslag.
Läpparna smorda.
Leende kärlek, bara.
Bild:Lotta Gustafsson
Text:Carina Svensson
Han hade alltiden överraskningi beredskap,en pigg litenkaramelltill henne.Men han visste inteatt honredan i morsehade vässattänderna.Bild: Lotta GustafssonText: Carina Svensson
Den känns väldigt skön i handen.
Skön att hålla i.
Bra, liksom.
Den är mycket lätt att använda också.
Vi har den hemma.
Vi har mycket glädje av den hemma.
Jag är hel och ren inunderKom så får du sköna stunderKlapp i häcken lilla stumpanJag tar hand om lilla rumpanAldrig mera vilse vandraGe mig det du ej ger andraLyckan kommer lyckan gårLycklig den som rumpan fårBild: Lotta GustafssonText: Carina Svensson